Why is colonialism (still) romanticized? | Farish Ahmad-Noor

Översättare: Fanny Matt Granskare: Annika Bidner

I promise you that I will not sing. I will spare you that, at least.

Jag lovar att jag inte kommer sjunga. Jag skonar er från det åtminstone.

But I am a historian

Jag är historiker

with a background in philosophy,

med en bakgrund i filosofi

and my main area of research is basically the history of Southeast Asia,

och mitt huvudsakliga forskningsämne är Sydostasiens historia

with a focus on 19th-century colonial Southeast Asia.

med fokus på 1800-talets koloniserade Sydostasien.

And over the last few years,

Under de senaste åren,

what I've been doing is really tracing the history of certain ideas

har jag spårat historien bakom vissa idéer

that shape our viewpoint,

som formar vår uppfattning,

the way we in Asia, in Southeast Asia,

det sätt som vi, i Sydostasien,

look at ourselves and understand ourselves.

betraktar oss själva och förstår oss själva.

Now, there's one thing that I cannot explain

Det finns en sak som jag inte kan förklara

as a historian,

som historiker,

and this has been puzzling me for a long time,

och detta har förbryllat mig under en lång tid,

and this is how and why certain ideas, certain viewpoints

och det är hur och varför vissa idéer, vissa uppfattningar

do not seem to ever go away.

aldrig verkar försvinna.

And I don't know why.

Och jag vet inte varför.

And in particular,

Och i synnerhet,

I'm interested to understand why some people -- not all, by no means --

är jag intresserad av att förstå varför vissa - inte alla, såklart -

but some people in postcolonial Asia

men vissa personer i postkoloniala Asien

still hold on to a somewhat romanticized view of the colonial past,

ännu håller fast i en något romantiserad bild av det koloniala förflutna,

see it through kind of rose-tinted lenses

ser det genom en slags rosenfärgad lins,

as perhaps a time that was benevolent or nice or pleasant,

som en tid som var gynnsam eller trevlig eller trivsam,

even though historians know the realities of the violence

trots att historiker nu känner till verkligheten av våldet

and the oppression

och förtrycket

and the darker side of that entire colonial experience.

och den mörkare sidan av den koloniala upplevelsen.

So let's imagine that I build a time machine for myself.

Låt oss föreställa oss att jag bygger en tidsmaskin till mig själv.

(Makes beeping noises)

(Gör pipande ljud)

I build a time machine,

Jag bygger en tidsmaskin

I send myself back to the 1860s,

och skickar mig själv till 1860-talet,

a hundred years before I was born.

hundra år innan jag föddes.

Oh dear, I've just dated myself.

Oj, nu avslöjade jag min ålder.

OK, I go back a hundred years before I was born.

Okej, jag åker tillbaka hundra år innan jag föddes.

Now, if I were to find myself in the context of colonial Southeast Asia

Om jag skulle befinna mig i det koloniala Sydostasien

in the 19th century,

på 1800-talet,

I would not be a professor.

skulle jag inte vara en professor.

Historians know this.

Historiker vet detta.

And yet, despite that,

Men trots detta

there's still some quarters that somehow want to hold on to this idea

finns det fortfarande folk på vissa håll som vill hålla fast i denna idé

that that past was not as murky,

att det förflutna inte var så dunkelt,

that there was a romanticized side to it.

att det fanns en romantisk sida.

Now, here is where I, as a historian,

Det är här jag, som historiker,

I encounter the limits of history,

stöter på historiens begränsningar,

because I can trace ideas.

för att jag kan spåra idéer.

I can find out the origins of certain clichés, certain stereotypes.

Jag kan hitta ursprunget till vissa klichéer, vissa stereotyper.

I can tell you who came up with it, where and when and in which book.

Jag kan berätta vem som uppfann dem, var och när och i vilken bok.

But there's one thing I cannot do:

Men det finns en sak jag inte kan:

I cannot get into the internal, subjective mental universe of someone

Jag kan inte gå in i det interna, subjektiva, mentala universumet hos någon

and change their mind.

och få dem att ändra uppfattning.

And I think this is where and why, over the last few years,

Jag tror att detta är varför jag, under de senaste åren,

I'm increasingly drawn to things like psychology

allt mer dragits till ämnen som psykologi

and cognitive behavioral therapy;

och kognitiv beteendeterapi;

because in these fields, scholars look at the persistence of ideas.

för inom dessa områden så undersöks fortlevandet av idéer.

Why do some people have certain prejudices?

Varför har vissa personer vissa fördomar?

Why are there certain biases, certain phobias?

Varför finns det viss partiskhet, vissa fobier?

We live, unfortunately, sadly, in a world where, still, misogyny persists,

Vi lever tyvärr, sorgligt nog, i en värld där kvinnofientlighet fortfarande består,

racism persists, all kinds of phobias.

där rasism fortfarande finns, alla typer av fobier.

Islamophobia, for instance, is now a term.

Islamofobi, till exempel, är numera ett begrepp.

And why do these ideas persist?

Varför lever dessa idéer kvar?

Many scholars agree that it's partly because, when looking at the world,

Många forskare är eniga om att det delvis beror på att, när vi ser på världen,

we fall back, we fall back, we fall back

så faller vi ständigt tillbaka

on a finite pool,

på en begränsad uppsättning,

a small pool of basic ideas that don't get challenged.

en liten uppsättning grundläggande föreställningar som inte ifrågasätts.

Look at how we, particularly us in Southeast Asia,

Titta på hur vi, speciellt i Sydostasien,

represent ourselves to ourselves and to the world.

presenterar oss inför oss själva och inför resten av världen.

Look at how often,

Lägg märke till hur ofta,

when we talk about ourselves, my viewpoint, my identity, our identity,

när vi pratar om oss själva,

mitt perspektiv, min identitet, vår identitet,

invariably, we fall back, we fall back, we fall back, we fall back

faller vi ständigt tillbaka

on the same set of ideas,

på samma uppsättning av idéer,

all of which have histories of their own.

vilka alla har sin egen historia.

Very simple example:

Ett väldigt enkelt exempel:

we live in Southeast Asia,

Vi lever i Sydostasien,

which is very popular with tourists from all over the world.

vilket är populärt hos turister från hela världen.

And I don't think that's a bad thing, by the way.

Och jag tycker inte att det är dåligt, förresten.

I think it's good that tourists come to Southeast Asia,

Jag tycker det är bra att turister kommer till Sydostasien,

because it's part and parcel of broadening your worldview

eftersom att det är viktigt för att vidga sina vyer

and meeting cultures, etc, etc.

och möta nya kulturer, och så vidare.

But look at how we represent ourselves

Men titta på hur vi presenterar oss själva

through the tourist campaigns, the tourist ads that we produce.

genom turistkampanjer, i turistreklamerna vi producerar.

There will be the obligatory coconut tree, banana tree, orangutan.

Där finner man den obligatoriska kokospalmen, bananträdet, orangutangen.

(Laughter)

(Skratt)

And the orangutan doesn't even get paid.

Och orangutangen får inte ens betalt.

(Laughter)

(Skratt)

Look at how we represent ourselves. Look at how we represent nature.

Se hur vi presenterar oss själva. Se hur vi presenterar naturen.

Look at how we represent the countryside.

Se hur vi presenterar landet.

Look at how we represent agricultural life.

Se hur vi presenterar lantbrukslivet.

Watch our sitcoms.

Se på våra komediserier.

Watch our dramas. Watch our movies.

Se på våra dramer. Se på våra filmer.

It's very common, particularly in Southeast Asia,

Det är mycket vanligt, speciellt i Sydostasien,

when you watch these sitcoms,

när man tittar på dessa komediserier,

if there's someone from the countryside, invariably, they're ugly,

ifall det är någon som kommer från landet, att de är fula,

they're funny, they're silly,

de är roliga, de är knäppa,

they're without knowledge.

de är okunniga.

It's as if the countryside has nothing to offer.

Det är som att landet inte kan erbjuda något av värde.

Our view of nature,

Vår syn på naturen,

despite all our talk,

trots allt vårt prat,

despite all our talk about Asian philosophy, Asian values,

trots allt vårt prat om asiatisk filosofi, asiatiska värderingar,

despite all our talk about how we have an organic relationship to nature,

trots allt vårt prat om hur vi har ett organiskt förhållande till naturen,

how do we actually treat nature in Southeast Asia today?

hur behandlar vi egentligen naturen i Sydostasien idag?

We regard nature as something to be defeated and exploited.

Vi betraktar naturen som något som ska besegras och utnyttjas.

And that's the reality.

Och det är verkligheten.

So the way in which we live in our part of the world,

Sättet vi lever på i vår del av världen,

postcolonial Southeast Asia,

i postkoloniala Sydostasien,

in so many ways, for me,

bär, för mig, på så många sätt med sig

bears residual traces to ideas, tropes,

spår av idéer, metaforer,

clichés, stereotypes

klichéer, stereotyper,

that have a history.

som har en historia.

This idea of the countryside as a place to be exploited,

Denna föreställning av landet som ett ställe att utnyttja,

the idea of countryfolk as being without knowledge --

föreställningen att folk på landet är okunniga -

these are ideas that historians like me can go back,

det är föreställningar som historiker som jag själv

we can trace how these stereotypes emerged.

kan spåra bakåt, hur dessa stereotyper skapades.

And they emerged at a time

De skapades vid en tidpunkt

when Southeast Asia

när Sydostasien

was being governed according to the logic of colonial capitalism.

styrdes enligt logiken hos kolonial kapitalism.

And in so many ways,

Och på så många sätt

we've taken these ideas with us.

har vi tagit dessa idéer med oss.

They're part of us now.

De är en del av oss nu.

But we are not critical

Men vi är inte kritiska

in interrogating ourselves and asking ourselves,

när vi rannsakar oss själva och frågar oss själva

how did I have this view of the world?

varför jag har denna syn på världen?

How did I come to have this view of nature?

Varför har jag denna syn på naturen?

How did I come to have this view of the countryside?

Varför har jag denna syn på landsbygden?

How do I have this idea of Asia as exotic?

Varför betraktar jag Asien som exotiskt?

And we, Southeast Asians in particular,

Och vi, speciellt vi sydostasiater,

love to self-exoticize ourselves.

älskar att exotifiera oss själva.

We've turned Southeast Asian identity into a kind of cosplay

Vi har gjort om den sydostasiatiska identiteten till en sorts rollspel

where you can literally go to the supermarket, go to the mall

där man faktiskt kan gå till matbutiken, gå till shoppingcentret

and buy your do-it-yourself exotic Southeast Asian costume kit.

och köpa gör-det-själv-kit med exotiska sydostasiatiska dräkter.

And we parade this identity,

Och vi ståtar med denna identitet,

not asking ourselves how and when

utan att fråga oss själva hur och när

did this particular image of ourselves emerge.

denna bild av oss själva uppstod.

They all have a history, too.

De har alla en historia.

And that's why, increasingly,

Det är därför jag, mer och mer,

as a historian, I find that as I encounter the limits of history,

som historiker, märker att när jag stöter på historiens gränser,

I see that I can't work alone anymore.

kan jag inte längre jobba ensam.

I can't work alone anymore,

Jag kan inte jobba ensam längre,

because there's absolutely no point in me doing my archival work,

för att det finns ingen poäng med att göra mitt arkivarbete,

there's no point in me seeking the roots of these ideas,

det finns ingen poäng med att leta efter dessa idéers rötter,

tracing the genesis of ideas

spåra dessa idéers uppkomst

and then putting it in some journal

och sedan skriva detta i någon tidskrift

to be read by maybe three other historians.

för att bli läst av kanske tre andra historiker.

There's absolutely no point.

Det finns ingen poäng.

The reason why I think this is important is because our region, Southeast Asia,

Jag tror att detta är viktigt eftersom vår region, Sydostasien,

will, I believe, in the years to come,

troligen under de kommande åren

go through enormous changes, unprecedented changes in our history,

kommer genomgå enorma förändringar, utan motstycke i vår historia,

partly because of globalization,

på grund av globaliseringen,

world politics, geopolitical contestations,

världspolitiken, geopolitiska motsättningar,

the impact of technology,

teknikens påverkan,

the Fourth Industrial Revolution ...

den fjärde industriella revolutionen.

Our world as we know it is going to change.

Vår värld, så som vi känner den, kommer att förändras.

But for us to adapt to this change,

För att vi ska kunna anpassa oss till detta,

for us to be ready for that change,

för att vara redo för förändringen,

we need to think out of the box,

måste vi tänka utanför ramarna,

and we can't fall back, we can't fall back, we can't fall back

och vi kan inte falla tillbaka om och om igen

on the same set of clichéd, tired, staid old stereotypes.

på samma uppsättning klichéer och trötta gamla stereotyper.

We need to think out,

Vi behöver tänka genom detta,

and that's why historians, we can't work alone now.

och det är därför historiker inte längre kan göra jobbet själva.

I, I need to engage with people in psychology,

Jag behöver samarbeta med personer inom psykologi,

people in behavioral therapy.

personer inom beteendeterapi.

I need to engage with sociologists, anthropologists, political economists.

Jag behöver jobba med sociologer, antropologer, nationalekonomer.

I need above all to engage with people in the arts

Jag behöver framför allt jobba med personer inom konsten,

and the media,

och inom media,

because it's there, in that forum,

eftersom att det är där, i dessa forum,

outside the confines of the university,

utanför universitets gränser,

that these debates really need to take place.

som dessa debatter behöver äga rum.

And they need to take place now,

Och de behöver äga rum nu,

because we need to understand that the way things are today

för att vi behöver förstå att så som saker fungerar idag

are not determined by some fixed,

är inte fastställt av någon slags bestämt,

iron historical railway track,

historiskt järnvägsspår,

but rather there are many other histories,

utan snarare finns det många andra historier,

many other ideas that were forgotten, marginalized, erased along the line.

många andra idéer som glömts bort, marginaliserats, utplånats på vägen.

Historians like me, our job is to uncover all this, discover all this,

Historiker som jag, vårt jobb är att avslöja detta, upptäcka detta,

but we need to engage this, we need to engage with society as a whole.

men vi behöver ägna oss åt detta, befatta oss med samhället som helhet.

So to go back to that time machine example I gave earlier.

Vi återgår till exemplet med tidsmaskinen jag pratade om tidigare.

Let's say this is a 19th-century colonial subject then,

Vi säger att det är en koloniserad person på 1800-talet,

and a person's wondering,

som undrar,

"Will empire ever come to an end?

"Kommer imperiet någonsin ta slut?

Will there be an end to all this?

Finns det ett slut på allt detta?

Will we one day be free?"

Kommer vi någonsin bli fria?"

So the person invents a time machine --

Så denna person uppfinner en tidsmaskin -

(Makes beeping noises)

(Gör pipande ljud)

goes into the future

reser till framtiden

and arrives here in postcolonial Southeast Asia today.

och kommer hit till dagens postkoloniala Sydostasien.

And the person looks around,

Personen ser sig omkring,

and the person will see,

och kommer att se

well yes, indeed,

att ja, faktiskt,

the imperial flags are gone,

imperiets flaggor är borta,

the imperial gunboats are gone, the colonial armies are gone.

imperiets kanonbåtar är borta, den koloniala armén är borta.

There are new flags, new nation-states.

Det finns nya flaggor, nya nationalstater.

There is independence after all.

Det finns självständighet trots allt.

But has there been?

Men stämmer det?

The person then watches the tourist ads

Personen ser sedan annonser riktade till turister

and sees again the banana tree, the coconut tree and the orangutan.

och ser återigen bananträdet, kokospalmen och orangutangen.

The person watches on TV

Personen tittar på TV

and watches how images of an exotic Southeast Asia

och ser hur bilder av ett exotiskt Sydostasien

are being reproduced again and again by Southeast Asians.

framställs igen och igen av sydostasiater.

And the person might then come to the conclusion that, well,

Personen kanske då drar slutsatsen att, visst,

notwithstanding the fact that

trots det faktum att

colonialism is over,

kolonialismen är över,

we are still in so, so many ways

så lever vi fortfarande, på så många sätt

living in the long shadow of the 19th century.

i 1800-talets långa skugga.

And this, I think, has become my personal mission.

Detta har blivit mitt personliga uppdrag.

The reason why I think history is so important

Det är orsaken till att jag tycker att historia är så viktigt

and the reason why I think it's so important for history

och orsaken till att jag tycker att det är viktigt att historien

to go beyond history,

går bortom historien,

because need to reignite this debate about who and what we are,

för att vi behöver väcka liv i debatten om vem och vad vi är,

all of us.

var och en av oss.

We talk about, "No, I have my viewpoint, you have your viewpoint."

Vi pratar om att "nej, jag har min åsikt, du har din åsikt."

Well, that's partly true.

Visst, det är delvis sant.

Our viewpoints are never entirely our own individually.

Våra åsikter är aldrig våra helt egna individuella åsikter.

We're all social beings. We're historical beings.

Vi är alla sociala varelser. Vi är historiska varelser.

You, me, all of us,

Du, jag, var och en av oss,

we carry history in us.

vi bär historien inom oss.

It's in the language we use. It's in the fiction we write.

Den finns i språket vi använder. Den finns i skönlitteraturen vi skriver.

It's in the movies we choose to watch.

Den finns i filmerna vi ser.

It's in the images that we conjure when we think of who and what we are.

Den finns i bilderna vi föreställer oss när vi tänker på vem och vad vi är.

We are historical beings.

Vi är historiska varelser.

We carry history with us,

Vi bär historien med oss,

and history carries us along.

och historien bär med sig oss.

But while we are determined by history,

Men samtidigt som vi formas av historien,

it is my personal belief

så tror jag personligen

that we need not be trapped by history,

att vi inte behöver vara fångade av historien,

and we need not be the victims of history.

och vi behöver inte falla offer för historien.

Thank you.

Tack.

(Applause)

(Applåder)